Lite i hatten!

Så här glad kan man bli när man får låna pappas bästa gå-borts-hatt (från det fjärran Las Vegas).
Efter diverse påstötningar om att det är lite dåligt tempo på bloggfronten skall jag försöka åtgärda det.
Livet börjar få sin gilla gång här ute i Uppsalas utkanter. Jag kan meddela att det är en man med förkärlek för fasta rutiner vi har. Vi försökte häromkvällen i vår ensamhet att på tu man hand bada i badbalja istället för den nu traditionella badstunden med nån av föräldrarna i badkaret.
Icke godkänt!
Efter att gett upp badandet av en skrikande spännbåge till son lyckades jag distrahera bort den uppenbarligen traumatiska badbaljeincidenten genom ett blöjbyte ända till dess att den förhatliga baljan kom i sikte igen. Då blev han påmind om den förnedrande upplevelsen och flyglarmet satte igång igen.
Det märks även vid läggdags hur mycket nytt som har tvingats på honom under dagen. Det kan vara besök här hemma eller en biltur med mamma och pappa. Allt som avviker från det fastlagda schemat lägger till minst ett par minuter till godnattcermonien.
Det kanske inte är så mycket annat att vänta när allt för Lille Herrn har ställts på ända de senaste veckorna. Allt är nytt, alla röster, alla dofter, nya händer som tar i honom på ett nytt sätt, nya rutiner, nya ansikten, nya kläder. Inget är som det var förr, då är det minsta man kan begära att åtmistone den ena dagen kan få vara den andra någorlunda lik.
Annars är han som sagt, en man av rutiner. Vi har numera börjat ringa till fröken ur för att berätta för henne att "klockan är 20:00 pip" för nu somnade David.
När vi inte försöker blåsa honom på badkarsbad så övar vi på att äta smakportioner av "riktig" mat. Lite puré av kyckling, morötter och potatis nån? Eller så kör vi styrketräning, jag skall härmed gå över till Davids metod: "Ta i tills du tappar andan och repetera tills du grinar". Nautilus, släng dig i väggen.
Nu sitter han även utan stöd, men man får vara lite med och snabb i reflexerna för rätt var det är så sträcker han sig bort mot horisonten och eftersom rumpan inte hänger med så blir det en dykning ner mot golvet.

Lite action, lite naket

Tiden går fort när man har roligt, och fullkomligt svishar förbi när man arbetar som servicepersonal åt en mycket krävande kund. Det är tur att han är så trevlig David...
Vi börjar så smått få ordning på hur dygnet ska se ut, med given äta-byta-sova-leka-cykel.
Innan sängdags så måste man förstås bada (gäller numera alla i familjen), kräkslukt dämpar definitivt mysfaktorn. Fast det vet väl förstås alla som har firat sista april ordentligt i Uppsala.Efter en god natts sömn, tro det eller ej men vi sover faktiskt hela nätterna 20 - 07 med ett litet måltidsavbrott vid 03 (som inte gäller alla i familjen), är vi redo för nya äventyr

Vår lilla diva

Om det ska fortsätta som det börjat sedan vi kom hem måste David snart få en egen loge, en fanclub och en walk-in closet :). Som stolta föräldrar är vi såklart glada för all uppmärksamhet, så tack för lyckönskningar, gratulationer och rörande meddelanden och kommentarer och förstås alla vackra blommor, kuliga leksaker och schyssta kläder. De senare går vi igenom flera uppsättningar om dagen precis enligt alla divalater (undrar hur många liter drägel en babymun kan producera på ett dygn - en empirisk studie kanske vore på sin plats).
På allmän begäran (=Christian) jobbar vi på att få fram fler actionbilder.

Det börjar sjunka in...

...att vi ÄNTLIGEN är hemma. Kontrollfreak som jag är var dygnet innan hemresan en pärs. Hur skulle utcheckningen hinnas med, skulle vi få plats med allt i väskorna, packade vi "rätt" saker i handbagaget (skulle vi få behålla allt efter säkerhetskontrollen - tänk om de skulle konfiskera Davids mat). Hur skulle vi fixa att byta blöjor på planet, tänk om han skrek hela vägen osv osv. Redan när jag vaknade (efter en mycket lätt nattsömn då jag vaknat och tittat på David stup i kvarten) mådde jag illa och 24 timmar senare när vi klev in i ankomsthallen på Arlanda så brast det nästan. Lättnaden var enorm och allt hade gått så himla bra! Jag kanske skulle passa på att lära mig att inte oroa mig i onödan :).
Idag har vi varit på Skatteverket och registrerat en invandring, så det var frestande att svänga förbi på jobbet och visa upp underverket men vi avvaktar med det några dagar till och håller oss hemma för oss själva och "rullar vagn" i Hågadalen.

Det här är inte ett aprilskämt!

Även hjältar behöver sova ibland, det är sant.
Efter 23 timmer på resande fot är det nog lillen som mår bäst. Vi tror att vi börjat hitta hem bland timmarna men det brukar ju visa sig efter ett par dagar att det har man inte alls.
Vi mår iallafall bra och resan gick förvånansvärt bra. Han sov sig igenom stora delar och både flygpersonal och medpassagerare var hjälpsamma.
Idag har vi varit ut på premiärturen i vagnen och solen sken, fåglarna sjäng och allt var harmoni. det har även lekts på golvet och sovits i spjälsängen. Morbror, moster och kusin var förbi och tittade lite på det nya tillskottet, David var mäkta imponerad av farten hos sin äldre tjejkusin.
Nu är det dags att runda av dagen och hoppas på en lång natts sömn och en skön sovmorgon.
...är det skratt jag hör?