Men så blir man trött av att krypa och försöka finta bort föräldrarna hela tiden också.
Det finns ju så mycket nytt att upptäcka hela tiden. Blomblad som hänger, prylar i bokhyllan och gardiner att dra i. Vi har dock lyckats undvika några större fadäser, deat har väl blivit lite islag här och där när gravitationen har överraskat. Senast igår hördes en rejäl duns inifrån hans säng och då visade det sig att han när han vaknade försökte ställa sig upp, vilket han lyckades med. Men så blev han fintad av nånting och slog bakåt. Det var en min av förvåning mer än av smärta eller rädsla som mötte jourhavande förälder. Man lär så länge man lever.