Nu var det länge sen sist.
Semestern är slut och nu är det dags att uträtta underverk igen, och undrens tid är ju inte förbi som ni vet.
Vi har fått papprena från tingsrätten och nu är han verkligen vår, även i skatteverkets ögon. Yippie!
Hastigheten på krypandet har accelererat till strax över vad en 33-årig man klarar. Som tur är har jag fortfarande övertaget att kunna gå, men det dröjer nog inte så länge innan det går över.
Det märks även att utflyktslusten ökat med den ökade rörligheten, nu kan han krypa iväg till ett annat rum än det jourhavande förälder befinner sig utan att omedelbart kräva att man följer med. Erfarenheten säger dock att man gör bäst i att gå med, annars är bokhyllan tömd, kontakterna utdragna eller så är nånting opassande på väg att avsmakas. Räckvidden slutar aldrig förvåna, det är märkligt hur långt han når när han står upp mot bokhyllan eller nåt annat.
Efter en liten förkylningsperiod den senaste veckan med feber och halsont vaknade gossen imorse, spottade ut nappen och började skrattande utföra sin egen version av rörelserna till "En kulen natt". Den förvånade mamman hade bara till att nyvaket stämma upp i sång.
Nu laddar vi inför hösten och snart kanske det kommer lite bilder från semestern.
