Till Gudfar!

Som förmodligen redan befinner sig i lyckoeufori.

Flinet (tm)

Det kommer lätt fram när man får ägna sig åt en av favoritsysselsättningarna; rensa ur burklådan. Det spelar ingen roll hur ofta man gör det, rätt var det är ligger alla burkarna på plats däri igen istället för över hela köksgolvet (där de skall vara)

En skön stund

Öppna förskolan får vänta lite. Men å andra sidan kanske vi är piggare på sångstunden.

Stop!

Hammer time!
...men med det efternamnet, vad hade vi väntat oss?

De nya fina klossarna

Är kul att leka med och jättesköna för mamma och pappa att trampa på. Perfekt!

Äggdags

För att inte tappa farten helt kommer här en bild på den nya favoriträtten: Ägg!
Han kommer att få sova på Maddes sida av sängen i natt.
Vill även berätta att oavsett hur dåligt humör man är på efter att ha kämpat sig hem i motvinden så sprids en värme och glädje som överskuggar allt annat när man möts av flinet(tm).

En lång dag är slut

Tack och godnatt

All dressed up, but no place to go?

...och efter att alla ceremonier var avklarade så var det en trött ettåring som väntade på macka och mer tårta.

Nu blir det åka av

Gudfar och gudmor har anlänt.

Tårtdags!

Ska man få nåt är det bäst att göra det själv.

Äntligen

Det började med en tjuvstart när farmor och farfar kom igår och nu kom laddningen från morföräldrarna. Som vanligt är kartongerna och snörena roligast.

Allt med?

Bäst att kolla kvittot, fick mamma med allt?
Tårta? Check!
Ljus? Check!
Massor med god mat? Check!
Dåså, skall bara sova lite först...

I ett hus vid skogens slut

Sådär då var taket på plats, dags för kombinerad taklags- och födelsedagsfest.
Så det var det här mamma och pappa snickrade på nere i källaren!
(förmodligen inte sista postningen idag)

löv is in the air

Var bara tvungen. Christian, du är väl på min sida?
Som ni märker har jag upptäckt möjligheten att bildblogga mobilt. Förhoppningsvis kan det bli lite tätare mellan inläggen nu. Kanske mindre text men mer bilder, det har låtit som ett önskemål från en del :)
Hälsningar från lekparken.

soft gung polarn...

Music Maestro!

En av de saker jag är mest nyfiken på är vad han kommer att intressera sig för. Blir det musik, eller gud förbjude, sport?
Det ser ljust ut än så länge, häromdagen när Sahara Hotnights började rocka sin Visit to Vienna blev jag uppbjuden till dans. Den har dansats och sjungits till ett otal gånger under sommaren och hösten, favoritdelen i låten är såklart när vi skrålar med i refrängen, översatt till svenska "Min bebis och jag!".
Det spelar inte så stor roll för mig vilket instrument som väljs, det får vara sång, piano, gitarr eller tillomed trummor, trots att jag hellre ser att han ägnar sig åt musik än att bara umgås med musiker.
Ni vet väl förresten vad trummisen fick på sitt IQ-test?
- Dräggel!
Sen kan vi bara önska att han väljer ett bra valspråk, ett par att välja på:
"Musiken räddade mig från sporten."
eller vad sägs om:
"Stöd kulturen, kör över en saxofon."
Bara för att visa min självdistans måste jag dra en till:
Vet ni varför bandet måste ha en basist?
- De behöver nån som tolkar åt trummisen.

A small step

Här händer det saker, därav bristen på uppdateringar. Det blir inte mycket tid över när det skall jagas en liten som börjar stappla ett par steg åt olika håll. Nu klarar han uppemot nån meter innan det avslutas med en någorlunda gracil nedsittning, så det gäller att vara med. Sen har vi ju allt annat som skall skötas, bara att plocka i och ur diskmaskinen blir ett äventyr när nån så hjälpsam finns tillhands.
Varje dag är en upplevelse och det är en ynnest att få vara med om allt som händer, det kan vara en blick och ett litet leende som bekräftar att man förstod den där nya rörelsen rätt (det var imse vimse spindel som menades när de små pekfinrarna började peta på varann).
Ännu en tids sjukdom går mot sitt slut, det har hostats och snorats genom gråtiga nätter ett tag men med nässpray, hostmedicin (som inte smakar gott) och vyssande famnar så har det gått bra och nu sover vi i stort sett som vanligt.
Det har nu gått ett halvår sen vi kom hem från Sydkorea, det känns som det var igår och för flera år sedan på en gång. Så mycket har hänt på så kort tid.
Vi konstaterar (som alla föräldrar?) iallafall så gott som dagligen att vi är otroligt lyckligt lottade och att vi har världens sötaste och bästa lilla barn!