Här händer det saker, därav bristen på uppdateringar. Det blir inte mycket tid över när det skall jagas en liten som börjar stappla ett par steg åt olika håll. Nu klarar han uppemot nån meter innan det avslutas med en någorlunda gracil nedsittning, så det gäller att vara med. Sen har vi ju allt annat som skall skötas, bara att plocka i och ur diskmaskinen blir ett äventyr när nån så hjälpsam finns tillhands.
Varje dag är en upplevelse och det är en ynnest att få vara med om allt som händer, det kan vara en blick och ett litet leende som bekräftar att man förstod den där nya rörelsen rätt (det var imse vimse spindel som menades när de små pekfinrarna började peta på varann).Ännu en tids sjukdom går mot sitt slut, det har hostats och snorats genom gråtiga nätter ett tag men med nässpray, hostmedicin (som inte smakar gott) och vyssande famnar så har det gått bra och nu sover vi i stort sett som vanligt.
Det har nu gått ett halvår sen vi kom hem från Sydkorea, det känns som det var igår och för flera år sedan på en gång. Så mycket har hänt på så kort tid.
Vi konstaterar (som alla föräldrar?) iallafall så gott som dagligen att vi är otroligt lyckligt lottade och att vi har världens sötaste och bästa lilla barn!
3 kommentarer:
Det känns bra att han hellre siktar in sig på ananas än burken med kattmat ;). Visst är det häftigt att följa utvecklingen, det som är så läckert är att det bara fortsätter. Rätt var det är så är det en annat område som utforskas (som alla nya roliga ord man kan lära sig t.ex.).
Roligt med en uppdatering! :) Tänk att det redan gått ett halvår. Otroligt ju! För att inte tala om hur pinsamt det är att vi fortfarande inte kunnat hälsa på. Eländiga jobb, förkylningar och allt.. :) Det kommer!
En hälsning från släkten i Valla och Ekskogen. Vad tiden går är det redan ett halvår som ni har haft tillsammans. Hoppas ni mår bra allihopa. Har David fått någon liten kusin än?
Många kramar från oss.
Skicka en kommentar