Tiden går

För sju år och en vecka sen startade jag den här bloggen för att få skriva av mig om mina tankar kring detta att vänta barn på ett lite annat sätt än det som vi kanske förväntat oss. Och för exakt sju år sen idag hände det här. Det känns som det är ett helt liv sen men ändå så nära. På sistone har det inte blivit så mycket tankar och reflektioner men desto mer visuell dokumentation. Det är ju det som är lättast och snabbast att få in i vardagen. En bild säger mer än tusen ord ni vet. Tankarna finns ju där för jämnan, men det är väl inte alltid det finns tid att reflektera och fundera. Förlåt jag måste rätta mig, det är inte så ofta jag tar mig tid att reflektera eller fundera över livet runt mig. Efter att vi hade varit i Sydkorea och varit med om det här så blev vi ju överraskade av en ny grej som ledde hit. Resten är, som alla vet, historia. Kul att ni följt med!

Plåsterkisse

Nåt lyckades farmor lära pappa iallafall.

Undrar vem de brås på

Lavamonstret

Bor tydligen på Mustafar