...och där gick startskottet!

Sådärja!
Efter en morgon med mycket fjärilar i magen satte vi oss på tunnelbanan och åkte iväg till SWS kontor ute i Yeoksam.
Mötet gick bra, vi fick träffa fostermamman och dottern som fortfarande bor hemma. det blev presenter, goda råd och lite tårar.
Nu har vi kört en cykel med mat-sömn-blöja och är inne på det andra varvet. Vi vågade tillomed oss ut på en promenad med David i sele på pappas bröst som var fyllt med stolthet. Efter att först ha tittat sig storögt omkring ett tag så gick underverket ner i strömsparläge medan mamma och pappa handlade lite förnödenheter för kvällen.
Nu sitter vi och luktar mjölkkräks och lyssnar på joller som förhoppningsvis snart går över i sömnsnusningar, men med tanke på tuppluren under shoppingrundan är det nog inte så troligt.

Jjimjilbam

Om templet var snickarglädje på extacy så var det här spa på valium.
Det hela bestod av ett hus i flera våningar, där man börjar med tvättning, bad och bastu i källaren, män och kvinnor var för sig. Avdelningarna hade olika pooler, tex. bubbelpooler med 40-gradigt, en med 41 - 42-gradigt och en med 43-gradigt vatten. En pool man stod i och fick massage, en man satt i och fick massage, och en kall pool. Vattnet i de olika poolerna hade olika egenskaper beroende på vilket ämne de innehöll, Jade, yellow soil, mugwart, charcoal mm.
Det fanns även olika bastuar; saltbastu, ångbastu och "vanlig" torrbastu.
Bilden visar de olika våningarna och vad man kan göra där, vi berättar mer när vi kommer hem.

Intryck overload...

Vi har nu hunnit med att besoka Daegu, staden dar David ar fodd. Tagresan dit gick fort eftersom vi hade en snitthastighet pa 250 km/h (ni kan gissa hur fort det gick pa rakstrackorna). SJ har lite att lara vad galler punktlighet och artighet, varje gang konduktoren lamnade vagnen vande hon sig om och bugade. Vi tror att de staller froken ur efter tagen har...
I Daegu fick vi besoka modrahemmet, hans forsta fostermamma och ett buddisttempel uppe i bergen. Snickargladjen kan val narmast beskrivas som kurbitsmalare pa extacy.
Dagen var sa full av intryck att vi sov som stockar och holl pa att missa frukost i morse.
Idag pa formiddagen har vi varit pa marknad 5 st 7 vaningshus med varje vaningsplan fulla med "torgstand" med olika inriktning pa varje vaning, VALDIGT mycket klader.
I allmanhet ar Seoul en harlig stad, ren och frash (inte ett klotter sa langt ogat nar) och koreanerna ar valdigt treviga och hjalpsamma. Aven de som inte kan engelska vill forsoka hjalpa till :). Eftermiddagen idag tankte vi spendera i hantverksdistriktet och ikvall ska vi pa djimdjilbam.

Vilken grej!

I morse hämtades vi på hotellet av en nordisk representant för den koreanska adoptionsorganisationen. Efter 50 minuter tunnelbana och 40 minuter bil befann vi oss utanför huset där vår pojke bor hos sin fosterfamilj. Lätt skakiga i knäna och torra i mun åkte vi hissen upp till 7:e våningen. Hela familjen, fosterföräldrar och deras barn och så huvudpersonen för dagen förstås, var hemma. En timme av hållande, matande och en massa information flög förbi. (Kändes som 5 minuter). Nu är vi tillbaks på hotellrummet och försöker samla intrycken. Det enda vi just nu är riktigt säkra på är att han är den vi längtat efter och att han ska få heta David.

Hello Korea!

Äntligen framme i Seoul efter en lång resa (ca 20 h dörr till dörr). Allt gick bra, vi sov en hel del på planet. Vi har varit ute och sett oss omkring i kvarteren runt hotellet och ätit stark mongolisk mat.

På väg...

När vi fick barnbesked fick vi även veta betydelsen av vår gosses koreanska namn - välsignelse och ljus. Naturligtvis ville vi veta vilket/vilka namn det skulle motsvara på svenska. Det blev Bengt-Melker. I sig vackra namn men inget som vi kände passade, så istället döpte vi kaninen som ska följa med på resan till detta. Här har Bengt-Melker packat väskan och är lite nervös inför att träffa sin nya ägare.

Så var det dags igen!

Tillslut får vi skriva nåt! Idag ringde de med "Det Andra Samtalet".
Nu äntligen får vi åka iväg till landet i öster och hämta hem våran son.
Dagen har varit en lång räcka gratulationer och lyckönskningar samtidigt som vi har försökt styra upp framtida föräldraledighet tillsammans med våra chefer, avslutat saker som måste göras och överlämna det som vi inte hann.
En vecka blir vi där och kommer att försöka hålla den här bloggen uppdaterad med bilder, tankar och upptäckter under resans gång.
När vi kommer hem vill vi förmodligen ha lite lugn och ro innan det är besöksdags men vi håller er underrättade om det. Hör gärna av er om ni undrar.
Nästa inlägg kommer förhoppningsvis från ett vårlikt Seoul.

Han växer så det knakar...

Vår lille kille, som inte är så jätteliten längre, har hunnit växa ur sina första kläder. Utan att ens ha använt dom! Det är tur att det finns bytesrätt...
Enligt senaste uppgift är han nu 66.8 cm lång (otroligt att han ligger så still när de mäter att de kan mäta millimetrar ;) och väger 8.3 kg.
Styrketräning är alltså ingen dum idé... Anders har sitt på det torra och jag får väl hävda att lastning av höbalar kvalar in.
Vi hoppas såklart att få åka RIKTIGT snart och hoppar högt varje gång telefonen ringer. Alla barngrejjer som vi ska ha med på resan är packade, vaccinationer är avklarade och alla våra kläder är tvättade och strukna. Fast det kanske är det som är felet... Jag ska nog ta och boka tid för klippning så kommer de garanterat att ringa innan jag hinner gå!