Namngiven...

...och presenterad inför närmaste släkten och vännerna.
I går hade vi namngivningscermoni för David. Det blev lite tal om namn, tal från faddrarna och den snodda traditionen med fotdopp i skumpa (f´låt Nora).
Allt gick bra och sommaren bjöd på sin sista dag (allt enligt meteorologerna)
Tack för en trevlig dag, alla gratulationer och all hjälp.

Nu ännu lättare!

Nu har jag skapat en googlegrupp där det kommer att skickas ut ett mejl varje gång nån av oss uppdaterar bloggen.
Ni som vill vara med kan väl skicka ett mejl till mig:
anders.thor (at) home.se
Eller se till att vi får reda på det på annat sätt.

Ouppkopplade försmäktade vi på denna ö...

Nu var det länge sen sist.
Semestern är slut och nu är det dags att uträtta underverk igen, och undrens tid är ju inte förbi som ni vet.
Vi har fått papprena från tingsrätten och nu är han verkligen vår, även i skatteverkets ögon. Yippie!
Hastigheten på krypandet har accelererat till strax över vad en 33-årig man klarar. Som tur är har jag fortfarande övertaget att kunna gå, men det dröjer nog inte så länge innan det går över.
Det märks även att utflyktslusten ökat med den ökade rörligheten, nu kan han krypa iväg till ett annat rum än det jourhavande förälder befinner sig utan att omedelbart kräva att man följer med. Erfarenheten säger dock att man gör bäst i att gå med, annars är bokhyllan tömd, kontakterna utdragna eller så är nånting opassande på väg att avsmakas. Räckvidden slutar aldrig förvåna, det är märkligt hur långt han når när han står upp mot bokhyllan eller nåt annat.
Efter en liten förkylningsperiod den senaste veckan med feber och halsont vaknade gossen imorse, spottade ut nappen och började skrattande utföra sin egen version av rörelserna till "En kulen natt". Den förvånade mamman hade bara till att nyvaket stämma upp i sång.
Nu laddar vi inför hösten och snart kanske det kommer lite bilder från semestern.

Actionhjälte?

Karetesova, kan det vara nåt att prova ikväll? Det är lite crouching bebis hidden snuttefilt över det här.
Men så blir man trött av att krypa och försöka finta bort föräldrarna hela tiden också.
Det finns ju så mycket nytt att upptäcka hela tiden. Blomblad som hänger, prylar i bokhyllan och gardiner att dra i. Vi har dock lyckats undvika några större fadäser, deat har väl blivit lite islag här och där när gravitationen har överraskat. Senast igår hördes en rejäl duns inifrån hans säng och då visade det sig att han när han vaknade försökte ställa sig upp, vilket han lyckades med. Men så blev han fintad av nånting och slog bakåt. Det var en min av förvåning mer än av smärta eller rädsla som mötte jourhavande förälder. Man lär så länge man lever.
Det är inte bara kampsport han är bevandrad i, det här verkar vara hans version av nån fängelsescen ifrån en piratfilm.

Utesäsongen har börjat

Frågan är snarare var det är svalast, ute eller inne. Svaret lyder; i källaren. Det har blivit ett antal rundvandringar därnere för att söva en lite för varm pojke.
När det är för varmt stämmer ju inte nånting. Man vill inte äta, man kan inte sova och man är trött och gnällig mest hela tiden. Detta gäller oss alla, vi får bara lov att påminna oss själva om vem som är 30+ och vem som är 7 månader.

Vi har även insett att det redan gått två månader sen vi kom hem och det var dags att färdigställa den sk 2-månadersrapporten som skall skickas till organisationen i Korea. när vi gick igenom och valde ut de foton vi skall bifoga insåg vi hur mycket han växt under dessa 8 veckor. Tur att inte vi har åldrats lika snabbt ...eller?

Nya bekantskaper

Den senaste tiden har det blivit mer och mer audiens här hemma och såhär kan det se ut då.
Här är Nora från grannbloggen på besök med sina föräldrar. De lade mycket tid vid att undersöka vad för förhistoriskt objekt de stött på här, det verkar vara nån slags primitiv kommunikationsapparat. Med sladd!
Nora är 3 1/2 månad äldre och stockholmsböna, dock skall hon flytta till hus snart. Vi tror att Ville och Annika kan få följa med, om de fortsätter sköta sig på samma exemplariska sätt.

Den glade Göte- borgaren Christian kom också på besök i helgen, han fick äntligen veta hur hans armbandsur fungerar, så nu kanske han kan passa morgontågen lite bättre, även på lördagar...
I bakgrunden skymtar gillen där pappa senare eldade upp vegetariska hirshburgare. Men vi kommer att göra nya försök.


Krypandet står fortfarande på att-göra-listan men det kommer närmare och närmare. Det är närmast när man ligger i sängen och mamma eller pappa försöker natta och söva. Att försöka krypa är en av de mest effektiva anti-insomningsmetoder som finns.

Livet kryper vidare

Det här med krypning, hur svårt kan det vara?
Då kör vi! Nu skall de få se på action! Äntligen slut på att ligga still och behöva se söt ut för att ta sig nånstans.

MEN VAD I #€%@&!!
Det såg ju så lätt ut i boken...


I övrigt lever livet vidare och David är fortfarande bekvämt immobil, fast den perioden verkar ju gå mot sitt slut helt klart. Han befinner sig för tillfället i nån fas som innebär väldigt mycket kroppskontakt vilket vi inte har nåt emot. Det gäller väl att passa på, eller vad säger ni med vuxna barn? ;)
Han vill tex sällan somna själv i sängen så då skämmer vi bort honom med att få somna i ergoselen, det underlättar även för honom just nu då han verkar ha nån liten snuva.

Vi har även så smått börjat släppa in besök i små doser så ställ er i kö och sök audiens om ni vet att ni har vägarna förbi.