Music Maestro!

En av de saker jag är mest nyfiken på är vad han kommer att intressera sig för. Blir det musik, eller gud förbjude, sport?
Det ser ljust ut än så länge, häromdagen när Sahara Hotnights började rocka sin Visit to Vienna blev jag uppbjuden till dans. Den har dansats och sjungits till ett otal gånger under sommaren och hösten, favoritdelen i låten är såklart när vi skrålar med i refrängen, översatt till svenska "Min bebis och jag!".
Det spelar inte så stor roll för mig vilket instrument som väljs, det får vara sång, piano, gitarr eller tillomed trummor, trots att jag hellre ser att han ägnar sig åt musik än att bara umgås med musiker.
Ni vet väl förresten vad trummisen fick på sitt IQ-test?
- Dräggel!
Sen kan vi bara önska att han väljer ett bra valspråk, ett par att välja på:
"Musiken räddade mig från sporten."
eller vad sägs om:
"Stöd kulturen, kör över en saxofon."
Bara för att visa min självdistans måste jag dra en till:
Vet ni varför bandet måste ha en basist?
- De behöver nån som tolkar åt trummisen.

A small step

Här händer det saker, därav bristen på uppdateringar. Det blir inte mycket tid över när det skall jagas en liten som börjar stappla ett par steg åt olika håll. Nu klarar han uppemot nån meter innan det avslutas med en någorlunda gracil nedsittning, så det gäller att vara med. Sen har vi ju allt annat som skall skötas, bara att plocka i och ur diskmaskinen blir ett äventyr när nån så hjälpsam finns tillhands.
Varje dag är en upplevelse och det är en ynnest att få vara med om allt som händer, det kan vara en blick och ett litet leende som bekräftar att man förstod den där nya rörelsen rätt (det var imse vimse spindel som menades när de små pekfinrarna började peta på varann).
Ännu en tids sjukdom går mot sitt slut, det har hostats och snorats genom gråtiga nätter ett tag men med nässpray, hostmedicin (som inte smakar gott) och vyssande famnar så har det gått bra och nu sover vi i stort sett som vanligt.
Det har nu gått ett halvår sen vi kom hem från Sydkorea, det känns som det var igår och för flera år sedan på en gång. Så mycket har hänt på så kort tid.
Vi konstaterar (som alla föräldrar?) iallafall så gott som dagligen att vi är otroligt lyckligt lottade och att vi har världens sötaste och bästa lilla barn!

Namngiven...

...och presenterad inför närmaste släkten och vännerna.
I går hade vi namngivningscermoni för David. Det blev lite tal om namn, tal från faddrarna och den snodda traditionen med fotdopp i skumpa (f´låt Nora).
Allt gick bra och sommaren bjöd på sin sista dag (allt enligt meteorologerna)
Tack för en trevlig dag, alla gratulationer och all hjälp.

Nu ännu lättare!

Nu har jag skapat en googlegrupp där det kommer att skickas ut ett mejl varje gång nån av oss uppdaterar bloggen.
Ni som vill vara med kan väl skicka ett mejl till mig:
anders.thor (at) home.se
Eller se till att vi får reda på det på annat sätt.

Ouppkopplade försmäktade vi på denna ö...

Nu var det länge sen sist.
Semestern är slut och nu är det dags att uträtta underverk igen, och undrens tid är ju inte förbi som ni vet.
Vi har fått papprena från tingsrätten och nu är han verkligen vår, även i skatteverkets ögon. Yippie!
Hastigheten på krypandet har accelererat till strax över vad en 33-årig man klarar. Som tur är har jag fortfarande övertaget att kunna gå, men det dröjer nog inte så länge innan det går över.
Det märks även att utflyktslusten ökat med den ökade rörligheten, nu kan han krypa iväg till ett annat rum än det jourhavande förälder befinner sig utan att omedelbart kräva att man följer med. Erfarenheten säger dock att man gör bäst i att gå med, annars är bokhyllan tömd, kontakterna utdragna eller så är nånting opassande på väg att avsmakas. Räckvidden slutar aldrig förvåna, det är märkligt hur långt han når när han står upp mot bokhyllan eller nåt annat.
Efter en liten förkylningsperiod den senaste veckan med feber och halsont vaknade gossen imorse, spottade ut nappen och började skrattande utföra sin egen version av rörelserna till "En kulen natt". Den förvånade mamman hade bara till att nyvaket stämma upp i sång.
Nu laddar vi inför hösten och snart kanske det kommer lite bilder från semestern.

Actionhjälte?

Karetesova, kan det vara nåt att prova ikväll? Det är lite crouching bebis hidden snuttefilt över det här.
Men så blir man trött av att krypa och försöka finta bort föräldrarna hela tiden också.
Det finns ju så mycket nytt att upptäcka hela tiden. Blomblad som hänger, prylar i bokhyllan och gardiner att dra i. Vi har dock lyckats undvika några större fadäser, deat har väl blivit lite islag här och där när gravitationen har överraskat. Senast igår hördes en rejäl duns inifrån hans säng och då visade det sig att han när han vaknade försökte ställa sig upp, vilket han lyckades med. Men så blev han fintad av nånting och slog bakåt. Det var en min av förvåning mer än av smärta eller rädsla som mötte jourhavande förälder. Man lär så länge man lever.
Det är inte bara kampsport han är bevandrad i, det här verkar vara hans version av nån fängelsescen ifrån en piratfilm.

Utesäsongen har börjat

Frågan är snarare var det är svalast, ute eller inne. Svaret lyder; i källaren. Det har blivit ett antal rundvandringar därnere för att söva en lite för varm pojke.
När det är för varmt stämmer ju inte nånting. Man vill inte äta, man kan inte sova och man är trött och gnällig mest hela tiden. Detta gäller oss alla, vi får bara lov att påminna oss själva om vem som är 30+ och vem som är 7 månader.

Vi har även insett att det redan gått två månader sen vi kom hem och det var dags att färdigställa den sk 2-månadersrapporten som skall skickas till organisationen i Korea. när vi gick igenom och valde ut de foton vi skall bifoga insåg vi hur mycket han växt under dessa 8 veckor. Tur att inte vi har åldrats lika snabbt ...eller?