Tiden bara går och går och euforin som jag kände när vi fick barnbesked börjar mattas.
När jag tittar på kort på lillen så känns det osäkert om vi NÅNSIN kommer att få krama och pussa på honom, även om jag rent logiskt vet att det inte kan vara så långt kvar tills vi får RB (resebesked) för att åka, träffa och hämta hem.
Tills dess slukar jag: listor över saker man måste ha som småbarnsförälder, information om barns utveckling, tips på hur man ska optimera sin föräldraledighet, med mera och blir mer och mer förvirrad.
Så om jag inte ska bli en helt kocko mamma så måste vi få åka snart!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vet du, det där är samma känsla av hopplöshet som alla blivande föräldrar känner tror jag. Det är för långt fram, för svårt att ta till sig. Ändå vet man att förr eller senare blir det sant. Jag hoppas för er skull att ni får rb snart så ni slipper fundera.
Skicka en kommentar