Vad händer...

Ja, vad är det som händer nu då?
Varför kommer de inte hem?
Eftersom Lillasyster hade så bråttom ut har hon drabbats av Neonatal Gulsot vilket inte är en allvarlig åkomma och den botas med ljusterapi. Som ni ser ligger alltså Lillasyster och solar.
Samtidigt som det är väldigt skönt att det inte är nån allvarlig situation så är det påfrestande att behöva vara ifrån varandra, nu när vi vill vara tillsammans mer än nåt annat. Jag kan inte låta bli att tänka på de som har samma situation med sämre prognos, som är tvingade att leva isär i oviss väntan. Vi vet ju iallafall att det inte är nåt farligt och att det är ett par dagar om att göra.
Jag får passa på att leka ensam pappa ett tag och min respekt för de föräldrar som lever i ett hushåll där kvoten antal föräldrar / antal barn <= 1 växer för varje minut. Det är en väldig skillnad att vara on-call 24h och att vara hemma på dagtid med en partner som kommer hem på kvällen och berättar hur tråkigt det var på jobbet. Jag antar att det inte är så mycket bättre i familjer där de vuxna lätt blir utröstade av barnaskaran. Tilläggas skall att jag inte har varit ensam mer än ett par dagar och att vi förhoppningsvis ser ett slut på det här de närmaste dagarna. Jag är ju dessutom hemma, Madde är i samma sits fast i en främmande miljö. ...och ja, jag vet hur det var förr. Våra mödrar fick inte ha oss hos sig på nätterna och inte hela dagarna heller, men det är en klen tröst just nu.
En tröst är dock de hälsningar och gratulationer vi fått här och via telefon och SMS. Tack för att ni finns! Vi skall försöka bli bättre på att vara lika uppmuntrande tillbaka.