- Hemutredning: Vi ansökte om hemutredning i Maj 2005, den utförs av socialtjänsten där man bor. I Februari 2006 kom den igång och vi fick godkänt ungefär ett år efter att vi anmält oss.
- När man fått sitt "adoptionskörkort" tar man det och går till en auktoriserad adoptionsorganisation. Där får man hjälp att välja ut ett land som passar ens förutsättningar, olika länder har olika krav.
- När man valt land sätter man igång att samla ihop det som behövs för att skicka iväg en ansökan. Det är läkarundersökningar, rekommendationsbrev, foton mm. Vissa delar skall översättas till engelska och vissa delar skall stämplas av Notarius Publicus. Vi blev klara med det i slutet Juli och fick skicka de som några av de sista innan Sydkorea bestämde sig för att ändra reglerna för utlandsadoption.
- Här befinner vi oss nu, vi väntar på att få ett så kallat barnbesked (BB). Det betyder att man får veta allt som finns om det specifika barn som vi skall få ta hand om.
- Den legala processen i givarlandet tar ett tag och innan dess kan vi inte få åka. Väntan på resebesked (RB) kan ta mer än tre månader. När RB kommer åker man ner inom en vecka.
- I Sydkorea stannar man i ca 10 dagar och får träffa barnet samt fosterfamiljen. Meningen är man skall få en chans att se landet och få lite kött på benen inför de frågor som förmodligen kommer när barnet växer upp. "Hur ser det ut där jag kommer ifrån?", "Hur var det när ni hämtade mig?"
- När man kommer hem återstår "bara" den pappersexercis som krävs för att barnet skall bli svensk medborgare och vårat barn inför den svenska staten.
Vi befinner oss alltså på punkt 4 och hajar till varje ång telefonen ringer under kontorstid. Varje dag utan ett samtal från adoptionsorganisationen resulterar i "Nehej, inte idag heller."
Samtidigt känns det väldigt spännande att "Plötsligt händer det!" och nu har vi börjat inhandla barnsaker på allvar. Det börjar kännas verkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar